Så kan Förskräckligt användas i en mening
- Hon tyckte det var alldeles förskräckligt att jag en varm sommardag åt i matsalen utan kavaj och med röda hängslen.
- Jag är så hungrig, förskräckligt hungrig.
- Kära Berta — jag förstår dig inte — det är som jag säger — du är så förskräckligt öfverspänd.
- I själva verket längtade jag förskräckligt efter biskopsgården.
- Se så, nu blir det väl något förskräckligt igen, och kungen som ska ’ vara borta också.
- Och det man icke är van att tala om, det finner man förskräckligt.
- Hör ni inte, fru Sandström, hon gråter så förskräckligt !
- Hon hade åldrats alldeles förskräckligt, ansiktet hade blivit litet och sammantryckt, och håret var fullkomligt grått.
- Det måste vara förskräckligt kallt ute.
- Plötsligt kände Mirran att hon längtade förskräckligt efter mamma.
- Det är många som tycker att det som hände var förskräckligt och det känns som vi fått en bättre relation till dem nu.
- " Detta är ju förskräckligt ", tänkte han.
- - O, vad allt är förskräckligt, skrek hon mellan snyftningarna.
- Förskräckligt.
- Det var förskräckligt ett sådant sprakande och smattrande, som hördes nu på en gång.
- det är förskräckligt !
- Värdinnan var en vänlig människa, förskräckligt rädd att herr Tobiasson skulle bli missnöjd och flytta bort.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
