Så kan Förskräckligt användas i en mening
- Förskräckligt, katastrofalt – det går inte annat än att fördöma.
- – Det är förskräckligt.
- Men man hade också en annan sak emot den unge Andersen : han ljög så förskräckligt.
- Så förskräckligt han hade fruktat Ambroses överresa till Afrika, så djupt suckade han dock nu över hans fall i en avgrund.
- Åh, det vore förskräckligt !
- Så förskräckligt ensam.
- Åsa tyckte, att de hade det förskräckligt, och sade det också.
- Och var det inte förskräckligt detta, att varje gång, då brukspatronen körde hem från en resa, så förbyttes dragarna för honom ?
- Det är från henne du fått den förskräckligt sorgliga föreställningen, att du skall dö ung och Gunnar även.
- När snoken fick detta svar, höjde han huvudet en hel fot från marken och väste alldeles förskräckligt.
- Ja, inte sant, det är förskräckligt.
- Kryddor är lika förskräckligt.
- – Fem månader vore förskräckligt.
- Hon hade glatt sig så förskräckligt åt stadsresan.
- Hakkors inristade på församlingens bil i Lima – kyrkoherden : Förskräckligt
- Plötsligt började alla de gamla damerna snyfta högt och sucka och hon, som höll mig i knä, kramade mig förskräckligt.
- Sparvarna höllo ett förskräckligt väsen därute i rishögen på gården.
- Det är ju förskräckligt.
- " Någon förskräcklig - något förskräckligt, skulle jag säga - förföljer er och skall nå er, om ni icke hastigt kommer ur Frankrike. "
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
