Så kan Förnöjt användas i en mening
- Han hade en svag småländsk brytning och skrattade förnöjt med hela det ljuslätta ansiktet.
- Han gick i sin blåa nattrock och hade tofflor på fötterna och cigarr i munnen och pratade förnöjt för sig själv.
- Och därmed gick den erfarna gamla och log förnöjt, ty hon begrep rätt mycket i livet.
- Han kom snart i det yppersta lynne, fäktade vilt med sin ruska och brummade förnöjt.
- Med ett förnöjt småskratt brukade fången anförtro vaktkonstapeln, att han var ensam så att nu var det ingen fara längre !
- Han bara skrattade och söp och grinade förnöjt åt den avsky han väckt emot sig.
- kluckar han förnöjt.
- Hans förtorkade gestalt blev huvudet högre och han smånickade så innerligt förnöjt, när han hade låst kyrkdörren bakom sig.
- Den lille Tomas stod för sig själv i ett hörn av rummet med sin mors brodersax i handen ; han hade förnöjt sig med att klippa ögonfransarna.
- Gubben fnittrade förnöjt, den förträffliga tanken hade ingivits honom att söka fågeln i dess bur.
- Pappa stod vid ratten och visslade förnöjt.
- Hans nåd suckade gång på gång lättat och förnöjt och gned sin kala hjässa med flathanden.
- Han försökte sätta på sig ett förnöjt ansikte hemma och inte gå och se ut, som om han väntade på Guds straff.
- viskade Haraldsson med förnöjt ut seende och vinkade åt lla att hålla sig fullkomligt stilla.
- Han grymtade liksom till på ett förnöjt sätt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
