Så kan Förbarmande användas i en mening
- Det fanns intet annat förbarmande.
- utbrast han, ' visste du huru allt gått till, så skulle du icke förebrå mig för något, utan hysa förbarmande för din fader.
- Sedan bad hon, inte om hans kärlek, endast om hans förbarmande.
- .lag hade icke en tanke på förbarmande, och jag gjorde icke ett försök att blidka Jag kastade mig i en stol ur stånd att stå på mina fötter.
- - ' Jag tror inte, att hon skulle visa er mycket förbarmande ', svarade bonden.
- Prästen skulle ha velat störta ner på sina knän och be dem om förbarmande.
- Nåd, förbarmande !
- Men Stig hade inget förbarmande.
- Hav förbarmande med mig !
- I själva verket klandrade man friherrinnan nästan ännu mera än mannen, därför att man hade väntat sig mera förbarmande av ett fruntimmer.
- Och haf förbarmande !
- Ni kan, ni kan, men ni vill ej... Se, Erika, jag är så eländig, att jag på mina knän tigger er om förbarmande !
- Han tänkte inte på annat än att rusa in, kasta sig ner för modern och anropa henne om förbarmande.
- Utan förbarmande landsattes Philoktetes därför på vulkanön Lemnos.
- Esther, hys förbarmande med mig och säg då åtminstone ett hvarför, blott ett hvarför.
- Men Jesus Kristus, evigt förbarmande såg han på oss och andades på dödens ben, våra vålnaders benrangel, där vi lågo.
- Då skulle alla dessa människor utan förbarmande kasta sig över henne och slå henne till döds.
- Förbarmande, förbarmande över allt levande !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
