Så kan Förbarmande användas i en mening
- Förbarmande !
- Och haf förbarmande !
- Prästen skulle ha velat störta ner på sina knän och be dem om förbarmande.
- Allt detta gav ett sådant intryck av hudlös känslighet, och hon hade sårat honom så utan förbarmande.
- Kan hon förlåta mig, då fins ännu förbarmande.
- Ögon, som bett om förbarmande och tiggt om frälsning.
- I vilket stycke är det du säger så ?-Fru Julia svarade tankspridd : Det var mig ett förbannat förbarmande att låta folk dö av köld.
- Nåd, förbarmande !
- .lag hade icke en tanke på förbarmande, och jag gjorde icke ett försök att blidka Jag kastade mig i en stol ur stånd att stå på mina fötter.
- Men Stig hade inget förbarmande.
- - ' Jag tror inte, att hon skulle visa er mycket förbarmande ', svarade bonden.
- Fanns det väl en Gud som lyddes ned mot jorden, förbarmande sig över dessa öppna munnar, som hungrigt gapade som fågelungars näbbar ?
- Det fanns intet annat förbarmande.
- Hon, som nyss hade varit vred och hotande, satt i stilla förklaring, och hennes ögon lyste av förbarmande, medlidsam kärlek.
- Hav nåd, hav förbarmande med mig.
- utbrast han, ' visste du huru allt gått till, så skulle du icke förebrå mig för något, utan hysa förbarmande för din fader.
- Men Jesus Kristus, evigt förbarmande såg han på oss och andades på dödens ben, våra vålnaders benrangel, där vi lågo.
- Han tänkte inte på annat än att rusa in, kasta sig ner för modern och anropa henne om förbarmande.
- Sedan bad hon, inte om hans kärlek, endast om hans förbarmande.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
