Så kan En smula användas i en mening
- När Birger hade kommit genom valvet, satte han sig upp en smula.
- frågade William en smula ängsligt.
- För det finns vissa, som man inte kan vara i sällskap med, om man har någon smula respekt för sig själf.
- Han är kvick, en smula överlägset ironisk, och rösten har en viss högdragen klang, som inte illa passar med hans personlighet eller roll.
- Han missförstod min fråga en smula och svarade med ett hemlighetsfullt löje :
- Hans ansikte är hårt, som gjutet i någon blek, men oböjlig materia och sedan slipat av väder och brynt en smula av sol.
- Det skulle då framstå som en smula säreget om läget, trots det tidigare anförda, skulle vara det motsatta beträffande förtäckta utdelningar.
- När hon kom närmare såg Betty till sin förskräckelse att Edla log en smula likt Hans ' leende, som var ett dödstrött leende.
- - Ja, viskade hon en smula andfådd.
- Konungen betraktade honom en smula villrådigt utan att svara och blev kvarstående på golvet, sedan Rehnskiöld skyndat ut.
- Men så är det så många om och men så... Hade jag bara någon som ville hjälpa mig en smula !
- Han visste icke vart han skulle gå, men han måste röra på sig en smula.
- Inte precis det men nöjd med sig själv och en liten smula högfärdig.
- Människorna driver en smula fiske och sjöfart i sunden, men inte så mycket, att det kan störa oss fåglar.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
