Så kan Edla användas i en mening
- Edla stirrade efter henne : det var ju en smärt ung gosse.
- Men fastän Edla oupphörligt sade sig detta, kunde hon inte bli fri från en gnagande svartsjuka just mot Angela.
- Edla blickade med kisande ögon upp mot skogen.
- Edla suckade.
- Men hon höll balansen, och fastän hennes tunga kropp inte orkade lyfta sig upp igen, sträckte Betty i sin vida pälskappa ut armarna mot Edla.
- Åter var Edla ett barn, som inte kunde reda sig utan Bettys hjälp.
- Angela undrade inom sig, varför inte Edla nu tog hennes tillstånd för något lika naturligt och för henne likgiltigt.
- Och så måste Edla ut ensam, fastän hon var en smula rädd för hästen.
- Men ingen frågade Edla om den besvärade henne.
- Edla iakttog honom med sina ljusa ögon.
- Edla var tyst.
- Men han var så borta från världen, och vi äro så fästade vid den, Edla också.
- Agda hade kommit innanfor ringen, men hon, Edla, var mera utanför än någonsin.
- Angela gav Edla en blick, men Edla tittade bara på äpplena som snurrade i trådar framför brasan.
- För Edla hade kalvens födelse varit något alldagligt som hon inte ens brydde sig om att fundera över.
- - Jag är ensam här nu och har hyrt in mig hos Edla, sade han.
- Edla hade ivrat för en hushållsskola, men till en sådan ville inte Hans följa henne.
- Men Edla hade övertalat honom.
- Edla inföll litet vasst och rättade på pincenezen :
- - Edla, skrek Betty till.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
