Så kan Dystert användas i en mening
- Men hos kavaljererna är det dystert.
- Överstens utseende blev dystert.
- I herrarnas sprintstafett såg det dystert ut ett tag.
- Ett dystert folkslag, högst begivet på lustigheter.
- - Men litet överraskande var kanske att den samlade svarsbilden gav ett så pass dystert intryck.
- Även lynnet gav anledning till oro, nyckfullt, ibland tårdränkt dystert, ibland retligt, ibland överdrivet glättigt.
- mullrade Frasse dystert och tänkte på lille Knutte i Stockholm.
- Hans ansikte var dystert, men hans hjärta vände sig som en rökhuv alltjämt mot det håll, där hustrun var, ty ditåt blåste vinden i alla fall.
- Hennes lidande och hennes fridlösa liv utbredde ofta något dystert över den övriga familjen.
- Han finner det för tyst och dystert här.
- Studentexamen i Wadköping är någonting dystert och högtidligt.
- De båda vännerna betraktade honom dystert, medlidsamt och kanske även med ett uns förakt-
- Men så snart han har gjort något färdigt, helst något riktigt dystert och sorgligt, så är han strax glad och livad igen !
- Med dystert förakt såg han ned på fängelsets myndigheter - de trodde, att de hade honom fast !
- Han betraktade henne dystert.
- – Det är dystert såklart.
- – Det är dystert.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
