Så kan Dunkelt användas i en mening
- Jag mindes dunkelt, att jag hade hört hennes namn.
- Det är dunkelt ännu, men det klarnar.
- Med hastat lopp och dunkelt sken oss solen snart förlåter, att uppgå, sorgelig och sen, på mulna fästet åter.
- Blott Adolphen, som dunkelt anade oråd, störtade fram, grep honom kring livet och jämrade : Ack, pappakraken !
- Det var en besynnerlig känsla, som vid dessa ord vaknade inom honom, någonting dunkelt, som en längtan efter, han visste ej vad.
- Men sambandet mellan morgonens skräcksyn och kvällens skräck är för oss dunkelt.
- Och hon stirrade blek på ett dunkelt blad i grönsvart ton.
- Allt var nytt, obekant och dunkelt.
- Fast han inte direkt sade ut det, kände jag det dunkelt som ett angrepp mot de värden jag ansåg vara de heligaste.
- Hon mindes dunkelt att hon hört Angela tala om gamla Sara.
- Det var icke vägen direkt hem från hertigens, men jag tog den i en plötslig obehärskad längtan efter något, som dunkelt rörde sig inom mig.
- Det var dunkelt under takets breda tvärbjälkar.
- Och vi förmoda att det var dunkelt även för lektorn i historia.
- Ingen sol når hit in, det är som att åka nere på sjöbotten genom ett grönskimrande dunkelt vatten med tätare mörker på båda sidorna.
- I fonden dörr ut till ett landskap : det är mulet och dunkelt, men då och då skiner ett rödt solsken in i rummet.
- Han fattade blott dunkelt den senare delen och hade redan alldeles glömt början.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
