Så kan Dunkelt användas i en mening
- Det var icke vägen direkt hem från hertigens, men jag tog den i en plötslig obehärskad längtan efter något, som dunkelt rörde sig inom mig.
- I dikt efter dikt är det november, midnatt, dunkelt, dimma eller en lågt stående sol.
- Allt var nytt, obekant och dunkelt.
- Medan jag sprang, mindes jag dunkelt ett vatten jag sett blänka om kvällarna, fyllt av glittrande ljus från gatlyktorna.
- Han var inte bara konstig, olik andra ända till löjlighet, han var dessutom konstig i en riktning där jag dunkelt anade en fara.
- Med hastat lopp och dunkelt sken oss solen snart förlåter, att uppgå, sorgelig och sen, på mukna fästet åter.
- Det var en skön och månljus natt i slutet av sommaren, men inne under träden var det dunkelt, och älgen gick helt sakta.
- Vad Marianne haft som sitt dunkelt sedda ideal, då hon inredde sin budoar, det var förverkligat här.
- Det var dunkelt under takets breda tvärbjälkar.
- I fonden dörr ut till ett landskap : det är mulet och dunkelt, men då och då skiner ett rödt solsken in i rummet.
- Fast han inte direkt sade ut det, kände jag det dunkelt som ett angrepp mot de värden jag ansåg vara de heligaste.
- Jag mindes dunkelt, att jag hade hört hennes namn.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
