Så kan Dunka-dunka användas i en mening
- Hennes hjärta började våldsamt dunka.
- har d 13 aug 1982 på Storgatan i Luleå medelst kraftiga knytnävsslag och sparkar i huvudet samt genom att dunka hans huvud i gatan tillfogat R.B.
- Sofie får eporna att dunka – så föddes jättehiten Bubbel på balkongen
- Då fick farmor sitt andra goda skratt och hon slog omkring sig på det att ingen måtte dunka henne i ryggen.
- Farmor skrattade, så att Sunesson måste dunka i den breda ryggen och tör ha dunkat bra, ty gumman blev ond :
- Hon stod nu upprätt och såg lagmannen dunka med sin käpp mot en lucka i golvet.
- En väv sattes upp, och jag började dunka i vävstolen.
- Schopenhauer betraktar honom med ett ansikte, förvridet av vämjelse och fasa, rusar upp och börjar dunka mannen i huvudet med sin käpp.
- Mitt hjärta begynte dunka ; jag rodnade, så att det kittlade och stack i kinderna.
- Endast när han någon gång talade till mig, kunde det hända, att jag spratt till och att hjärtat började dunka hårt.
- Hennes hjärta började dunka hårt i bröstet.
- Än väckte han Marianne med att plaska i handfatet, än med att dunka en av sina stövlar mot golvet.
- Vem är det, som låter vävstoln dunka på en så vacker helgdagsmorgon ?
- Solstolar och ölburkar, solbrända kinder och dunka dunka.
- Hon svarade lugnt-och fast hennes hjärta redan började dunka av rädsla-fullkomligt likgiltigt :
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
