Så kan Dunka-dunka användas i en mening
- Hennes hjärta började dunka hårt i bröstet.
- Och så började det dunka och suga inom henne.
- Ibland när jag ser den dunka med sådan kraft i vävstolen, tycker jag riktigt synd om den.
- • Sofie får eporna att dunka – så föddes jättehiten Bubbel på balkongen
- Schopenhauer betraktar honom med ett ansikte, förvridet av vämjelse och fasa, rusar upp och börjar dunka mannen i huvudet med sin käpp.
- Hjärtat begynte dunka av glädje, men jag blev samtidigt så blyg, att jag helst velat smyga mig undan.
- Endast när han någon gång talade till mig, kunde det hända, att jag spratt till och att hjärtat började dunka hårt.
- Hon stod nu upprätt och såg lagmannen dunka med sin käpp mot en lucka i golvet.
- Mitt hjärta begynte dunka ; jag rodnade, så att det kittlade och stack i kinderna.
- De trötta ögonen se på mig, och jag grips av medlidande med denne man, vilkens tankar plötsligt komma i oordning och dunka i huvudet på honom.
- Hon tryckte händerna mot bröstet, där hjärtat häftigt börjat dunka.
- En väv sattes upp, och jag började dunka i vävstolen.
- Än väckte han Marianne med att plaska i handfatet, än med att dunka en av sina stövlar mot golvet.
- Många dagar efteråt, sedan jag stigit i land, tyckte jag mig ännu höra dem dunka i mina öron.
- Hon kände hjärtat börja dunka snabbare.
- Farmor skrattade, så att Sunesson måste dunka i den breda ryggen och tör ha dunkat bra, ty gumman blev ond :
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
