Så kan Dumma användas i en mening
- Eller för lata och stundom för dumma.
- Men han märkte ingenting : förblindad av sin elakhet och sin lust att behaga Borckarna, fortsatte han med sina dumma kvickheter.
- - De är väl inte så dumma heller, sade Vind-Ile, men han tyckte nog om tanken, för sedan lät han pojken ropa så mycket han ville.
- - Se här, mitt barn, sade hon och fäste en liten fjäderkrona på Dumma Svenskans sammansnodda nackfläta.
- Den där dumma gumman sa att du visste.
- Nu är vi allt bra dumma, sade han.
- Jag håller av honom som min andra själ ; men mamma är litet enfaldig i den här saken, det är beständigt hennes dumma fel.
- Ni begriper inte, hur dumma vi va ’ alla tre förr i världen.
- svarade Dumma Svenskan.
- Här är Olle, dumma Olle kalla de honom, för att han talar sex eller sju ord i veckan, men han kan härma tuppen.
- De passa inte, de är dumma.
- Hon viskade dumma älskvärda ord till dem, gned dem sakta, andades på dem.
- Han har gjort många dumma saker och uttalanden som jag tycker har varit helt uppåt väggarna och dåligt agerande på banorna.
- Du, sa Manuel på engelska när han såg Eriks dumma min.
- Tänk, det föll mig genast in redan då du kom med din dumma katthistoria.
- Jag undrar just om jag någonsin får navigationen riktigt in i din dumma skalle - eljest kunde du nog bli en duktig sjöman.
- Du dumma Thore !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
