Så kan Dumma användas i en mening
- Undantagandes vi två och våra aktningsvärda släktingar är människor dumma.
- Ja, ser kapten, Olle vet rognog, att alla kalla honom dumma Olle, för att han är så tystlåten, men intet är han så dum, som han ser ut.
- Men han märkte ingenting : förblindad av sin elakhet och sin lust att behaga Borckarna, fortsatte han med sina dumma kvickheter.
- I vanliga fall är jag bara dumma Majsan, helt värdelös.
- – Man gör dumma saker när man druckit sprit, sade mannen till poliserna.
- Åh, hur kan du komma med sådana dumma anmärkningar !
- Prästen höjde till och med armen och måttade ett förfärligt slag mot jättens grova, dumma ansikte, men han hejdade sig.
- Det skulle liva deras mod och om också de dumma bestårna icke begrepo allt, skulle de dock förstå välmeningen.
- Inte är det endast de dumma kloka människorna som ha själar.
- Stackars dumma Paula drömde om kärleken.
- Längsäll sa : Nå, hon blir väl lugnare, vad det lider, sen nu den här dumma historien är ur världen.
- Han smackade och grimaserade för att roa den dumma pojken.
- - De är väl inte så dumma heller, sade Vind-Ile, men han tyckte nog om tanken, för sedan lät han pojken ropa så mycket han ville.
- Många män som kommer dit säger dumma saker och försöker tvinga stripporna att ha sex med dem.
- Nu ska ’ vi läsa i aftontidningen ; det lär stå något om Larssons dumma påhitt med reformbanketten och hans gamla välkända motion !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
