Så kan Dum eftergivenhet användas i en mening
- Jag tvekade också därför, att planen helt och hållet var byggd på hans dumhet och okunnighet-och var han verkligen dum nog, skulle jag våga ?
- Men så dum är jag icke och talar om det for honom.
- Han är ung och dum och leker med elden - en tid.
- Följden ser jag dock för närvarande vara icke så litet dum ; jag medgiver det.
- Stor var han som Gurlita klätt och dum som ett bergtroll.
- Därför är frun dum !
- Du är ju dum i huvudet.
- Jaså, du inbillar dig, att jag är dum !
- Och mest synd är det om den, som är dum och bor i Värmland.
- Därtill var jag för dum och för van att lyda och följa med i den dagliga ritualen.
- - Fabbe, du är ett kräk, men du är icke dum.
- - Du är dum.
- Om han inbillar sig att jag ska gå på det, måste han verkligen tro att jag är dum.
- Inte sjutton kan jag vara kär i någon som är dum mot dig, det fattar du väl ?
- Han var inte vackrare än Martin, och han var dum som en braxenpanka.
- Han kände sig dum och olycklig, emedan han inte genast kunde följa hennes tankar.
- Pjäsen var dum, men moralisk.
- Dum måtte jag ha sett ut, ty han släppte mig med en föraktlig fnysning.
- Han tyckte att doktorn var vansinnigt dum.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.