Så kan Dröjande användas i en mening
- De gingo dit, en smula dröjande i alla fall.
- - lnes, sade Thomas dröjande, som om han talat om en död.
- Utkommen på gatan klev hon fundersamt framåt med dröjande steg.
- Åh, Jan, svarar han dröjande på orden, jag vet inte rätt.
- - Jo, svarade Tomas dröjande.
- ( dröjande )
- - Du ser så blek ut, sade han dröjande.
- dröjande.
- - Å nej, sade Ingmar, men litet dröjande, som om han till hälften trodde.
- dröjande.
- Han gick dröjande nedåt gången.
- Är deras känsla bara äkta, är den riktig och rätt, - Ja, svarade Angela dröjande.
- Hon tog den dröjande.
- Jag är en speldosa, som går ned, och som tystnar mitt i sin melodi, med en dröjande ton, som dör.
- Han frågade styrmannen om kapten var full och fick, efter upprepad fråga, det dröjande svaret : " No comments ".
- Ropet ekade, och svaret kom dröjande och svagt från andra sidan björkdungen.
- - Vi mötas väl igen, sade han dröjande.
- - Ja, sade Märta lågt och dröjande, vi måste hitta på något...
- Men det var blott närheten, som kom henne att tycka så, och så den svaga doften från hans cigarrett, dröjande kvar, fast elden slocknat.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
