Så kan Ditåt användas i en mening
- Mor Elin såg ditåt med stora ögon : hon tyckte sin man vara nog rik redan.
- På snabba fötter ilar jag ditåt och kikar runt knuten.
- Sergeanten bleknade, och påminte sig något ditåt i dag morse vid ångbåtsrelingen.
- Men icke ett ord om kärlek eller ditåt.
- Men tyst, tyst, han börjar kanske nu få tankarne ditåt : låt se, vad står i hans brev ?
- Hans ansikte var dystert, men hans hjärta vände sig som en rökhuv alltjämt mot det håll, där hustrun var, ty ditåt blåste vinden i alla fall.
- Det vore så vackert, om det sades : Det syns på tullförvaltarn, att han tillber sin hustru, eller något ditåt. '
- Det var en instinkt hos mig innan jag ännu visste vad förfining är, ja, imlan jag sett någonting ditåt.
- Från vägen ledde en vacker björkalle ner till en gård, och han ställde genast kosan ditåt.
- Därföre är det ock nu min fulla mening, att vi gå åstad att komma i gemenskap med bovarne ; ty ditåt står min håg.
- Ditåt, mumlar Alva och pekar mot gångstigen.
- Vem vet, om icke den sluge konungen själv önskade någonting ditåt ?
- Ditåt drar det sig, det kan jag märka.
- Det är möjligt, att Lesage yttrat något ditåt, som undgått mig.
- I detsamma såg Valborg far och Daniel försvinna genom stalldörren, tveksamt styrde hon kosan ditåt.
- ( Hon gör en paus, vänder på hufvudet och ser skälmaktigt bort till mannen ; drager Saima ett steg längre ditåt. )
- Och likväl tycktes hennes allraförsta omnämningar luta ditåt ?
- Jag ville inte se ditåt, men såg ändå hans arm falla slappt ned och hans huvud nicka till mot bröstet och de bristande ögonen vidöppna.
- Det har länge dragit ditåt kanten, och nu fins ingen hejd... jag måste se honom !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
