Så kan Darrande användas i en mening
- Birger nedsjönk verkligen framför den darrande Erika, och i hans ansikte speglade sig ett kval, för starkt att målas i ord.
- Ett darrande ögonblick var det tyst.
- Han visste att nästa dag många av hans undersåtar skulle jubla men också att många darrande skulle spå om galgar och stupstockar.
- De skymde horisonten, de skymde ett blodrött solklot, som halkat ned från himlens kupa och nu sände darrande strimmor över hedens gräs.
- De letade sig ut ur skogen, darrande och frysande.
- Granarnas armar släpade tyngda av stora darrande vattendroppar.
- De sökte sig intill varandra, darrande av åtrå.
- Hon log ett litet darrande leende.
- Emilia var dödsblek och darrande.
- Det var Valdemars, men på samma gång hördes hertigens stämma djup och darrande.
- Han strök utefter väggarna med darrande fingrar.
- En lukt, som jag drog in med darrande näsborrar.
- När Stanny var nära henne, som Bell nu, blev hon inte orolig och darrande.
- Och där han satt i mörkret hade han sträckt ut handen som förr, när han var liten och darrande trevat efter sin mors hand.
- Små vita skjortor med en rund spets vid halsen, de mjukaste blöjor, små ljusblå mössor, allt detta förfärdigade Saras gamla darrande händer.
- Pytt gömmer sig darrande bakom en buske. )
- Seraphine, kom närmare, tala icke så darrande ; jag har aldrig i dig funnit en förfärad flicka.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
