Så kan Dämpat användas i en mening
- Men hon fortsätter något mer dämpat :
- Då ljusnade hennes uttryck, och hon log med ett dämpat löje, som om hon återsett en gammal vän, men ej ville giva sig tillkänna.
- Ljuset är dämpat i källarrummet.
- O min Gud, utbrast Gabriele för sig med ett dämpat anskri, jag igenkänner denna röst : det är Christophle Paillot !
- Men skrattet var dämpat.
- Han blinkade åt Domquist och skrattade mycket dämpat.
- Underrättelser som kanske dämpat den ömma lågan, men som i stället givit mig ett förbannat gott humör.
- Han talade därför lågt, liksom dämpat.
- Det hade kommit någonting dämpat över henne, på en gång vekt och skälmskt, kanske också ett grand sorgset.
- En äldre dam stack fram huvudet bakom en grön gardin och ropade därefter dämpat åt ett inre rum :
- himmelska Madonna, " fortfor han med ett djupt, men dämpat anskri : " vad ?
- Är det så att ljudet är dämpat för att minska störningarna av snö som slår i mickarna just nu ?
- Ett dämpat sorl hördes från vardagsrummet.
- Denna julbjudning, som börjat så dämpat, blev så småningom nästan uppsluppen.
- Solljuset sken dämpat genom morgonens dimmoln och temperaturen var ännu behaglig.
- I slutminuterna stod de rödvinfärgade Lugifansen upp och applåderade medan det var dämpat vid RIK-bänken.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
