Så kan Dämpat användas i en mening
- utbrast stockholmaren med den dämpat klangfulla röst som i skåningens öra lät som musik.
- Underrättelser som kanske dämpat den ömma lågan, men som i stället givit mig ett förbannat gott humör.
- Ett dämpat sorl hördes från vardagsrummet.
- Allt buller ljöd dovt och dämpat, helt olika mot på den ljusa dagen.
- Han talade därför lågt, liksom dämpat.
- Genom den stängda dörren till sjukrummet hördes ett matt kvidande, som steg och sjönk och en enstaka gång skärptes till ett dämpat skrik.
- Från klädkammaren hördes ett hasande ljud och ett dämpat men förbittrat brummande.
- Haven har hittills dämpat den globala uppvärmningen.
- Då ljusnade hennes uttryck, och hon log med ett dämpat löje, som om hon återsett en gammal vän, men ej ville giva sig tillkänna.
- Bullret från en av de stora gatorna, som strök förbi några hus längre bort, nådde dämpat in till mig.
- Är det så att ljudet är dämpat för att minska störningarna av snö som slår i mickarna just nu ?
- En äldre dam stack fram huvudet bakom en grön gardin och ropade därefter dämpat åt ett inre rum :
- När hon såg upp, märkte hon att det var åskådarna som viskade och med handen för munnen dämpat skrattade åt hennes oskicklighet.
- Sekreterarens magra kinder sögs in till gropar ; han genmälte fortfarande dämpat, hövligt, affärsmässigt :
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
