Så kan Burrigt hår användas i en mening
- När jag var ungefär 20 år märkte jag att mitt hår långsamt började försvinna.
- Och den kan leva, riddare, den kan leva ännu under ett vitt hår som mitt.
- Gav jag min sista kyss åt min älskades böljande hår ?
- tillade han med självförebråelse, i det han ställde sig bredvid henne och sakta strök hennes hår.
- Då kröp du till mig och ref mig i öronen och ryckte hår ur min mjuka pels.
- Han var aldrig hård mot sina trälar, ty de voro som hår på hans egen hjässa och hud på hans egen arm.
- Hans långa vita hår föll ända ned över hennes kinder.
- När Inez var mindre brukade hon fläta hans hår och knyta röda sidenband om.
- Hennes hår lossnade och föll ner över hans ansikte som en flod av konvalj och nattviol.
- Jag såg dig där och svängde min hatt, och du nickade till mig, Birgit, och solstrålar flätade sig in i ditt hår.
- Den fuktiga luften fick hennes hår att locka sig.
- Freys och Odens trälar buro gröna och blå kjortlar, men de, som hade givit sig åt Tor, voro rödklädda och måste alla ha rött hår och skägg.
- Och alltid fastnar litet hår på käppen som slår.
- Hennes fingrar snärjdes så ljuvligt i hans hår, att hon icke förmådde lyfta händerna för att skydda sitt huvud.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
