Så kan Brått användas i en mening
- Och det låg ett så tydligt hot i Vargens ögon, när han berättade om stadsresan, att Jansson fick brått efter en slant till handpenning.
- Och hon hade svårt att hålla jämna steg med Jacob, som tydligen fått brått.
- Jag har brått.
- Han ropade över axeln Jacs hälsning, tillläggande : Vi har förfärligt brått-
- - Med resan är det inte brått, svarade Valdemar.
- Lars Jonsson satte i väg och hann knappt tacka för budet, så brått hade han efter brännvinet.
- Så brått var det väl ändå inte.
- Farmor lunkade åstad, som om hon haft brått.
- " Ååårr " började Johnsson men fick brått att dölja sitt älsklingsljud bakom näsduken.
- De gjorde en vid lov kring spegeln för att slippa att hälsa, ty översten var stadd på jakt efter sin olyckliga hustru och hade mycket brått.
- Mor gick in i stugan, men pojken fick brått att krypa undan in i en vrå, för far kom till stallet.
- Jag hade brått.
- Han tar av sig sandalerna och sätter på löparskorna istället eftersom han har så brått.
- Jämt har jag haft brått.
- Är det så brått att smida lås och nycklar till min kista ?
- Men nu hade jag extra brått till stubben.
- " Jaså, jaså, är det så brått ", sa Stark Ingmar och gick ut.
- Det var ju inte så brått.
- Ja, Erika... men vänta en liten smula, ha ej så brått !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
