Så kan Brunt användas i en mening
- De var mycket mindre än han, och ingen av dem var vit, utan de var alla gråa med vattring i brunt.
- Allt det krattet, som växte på stengärdsgården, hade blivit brunt och blankt.
- Han trevar innanför rocken och drar fram ett brunt kuvert.
- Thomas Alfredsson fick regipris för Fyra nyanser av brunt.
- Timret låg i sjön, sjönk och bärgades om vartannat, kom äntligen till sågen, murket och brunt : ingen ville köpa.
- Han hade krulligt brunt hår och bruna ögon.
- Men morans blick stannade vid ekarna, som ännu buro hela sin lövskrud, fast i brunt, ett varsel om hård vinter.
- Tror Anna, att tyget ser mycket brunt ut i lampljus ?
- Prästen lyfte av det fuktiga locket, som låg löst, och i den plundrade kistan hittade han ingenting annat än hyvelspån och ett brunt täcke.
- Så nu låg brödet färdigt och doftade, brunt och blankt, under en hemvävd rödvit handduk.
- På hans finhyade ansikte syntes icke spår av solbränna, mustascherna var småtäcka och ögonen av djupaste brunt.
- Hjulspåren lågo fulla av brunt vatten, och försökte spegla skyn ovanför.
- Hennes anlete var brunett eller gulvitt, om herrn vill ; och till och med litet för mycket brunt i hårfästet, om jag skall vara öppenhjärtig. "
- Vingarna drar åt brunt som en tjäder, men har vitt vingband som orren, säger Didrik Vanhoenacker.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
