Så kan Brista ut användas i en mening
- Det kändes, som om hans egna ögon ville brista.
- Han höll munnen hårt sluten av rädsla att brista i gråt.
- Så lätt gick det att brista.
- Vi vilja inte brista i sonlig vördnad och äro inga högfärdiga tokar.
- År för år, dag för dag hade han sett maskorna brista i det nät, som han försokt att knyta, men som endast kunde bindas med guldtråd.
- Tyvärr kan det ofta brista i båda dessa avseenden.
- Då prövningen kommer, ska deras tro brista, som om den vore ett rep, spunnet av mossa.
- Det föreföll henne som rörde de sig över ett tunt skal, vilket nätt och jämnt kunde bära dem där de voro, men längre bort skulle brista.
- Där brista så många hjärtan, där dö så många sönderfallna män och utslitna skökor- som sparvar, med benen i vädret !
- Av sorg ville mitt hjärta brista.
- Vad som den natten band dem samman hjärta invid hjärta, det brast aldrig, det kunde inte brista.
- Men i detsamma förvred sig hans ansikte, och det såg ut som skulle han brista i gråt.
- Det är fara och äventyr i detta, ty något vill brista inom mig ; jag måste hålla mig hård för denna faras skull.
- Och hans tålamod kan också brista.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
