Så kan Brista i värdighet användas i en mening
- Han var icke fullt säker på, om han borde hålla på sin sårade värdighet eller ta hela uppträdet gemytligt.
- Jag tycker att det är dags att vi går från straff och stigma till vård och värdighet, säger hon.
- Vi vilja inte brista i sonlig vördnad och äro inga högfärdiga tokar.
- I spegeln skära knivar blåbleka blixtar som vid ett åskväder om sommaren, och rosorna brista ut från väggarna.
- Den upphöjdes till rang och värdighet av gissel, ett otäckt, ett smutsigt gissel men vilande i en Mäktigs hand.
- Nej, nu måste det bära eller brista, men rent spel !
- Den som en gång fått fotfäste på det evigas klippa rädes icke, om världssfärerna brista, himmel och jord sönderfalla i atomer.
- Tomas gick in till sig, slängde böckerna, så att de flögo i golvet, och hade åll möda att ej brista i gråt.
- I Säter var en damm på väg att brista.
- Det finns ingen ståt, ingen stelhet, ingen nedlåtande värdighet hos denna unga, glada varelse.
- Blenda höll på att brista i skratt och nöp sig kraftigt i armen för att om möjligt betvinga sin lustighet.
- Fröken Berg var ändå en fin dam, och morfar skulle hålla på sin värdighet.
- Skulle dammen brista så kommer väg 360 att spolas bort och processvattnet kommer att hamna i Örån.
- Hans förtrytelse övergick i en lugn, hög värdighet och han återtog på det sakliga sätt, som bäst anstod honom :
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
