Så kan Brista i värdighet användas i en mening
- Samtidigt understryker han betydelsen av bekräftelse, respekt för personlig värdighet och empati vid all psykoterapi.
- Å, hvad bryr man sig om sin värdighet, när det gäller den, man älskar.
- En bedrift som fick Wolfgang Pichler att brista ut i tårar – mitt i direktsändningen.
- Beroende på ekonomiska nedskärningar kunde, enligt hans uppfattning, inte kvalitet, säkerhet och värdighet garanteras.
- Romelius, som dock inte var alldeles förslöad, sökte alltjämt taga sin värdighet i akt och ge sig sken av att uträtta något.
- Jag håller på pappas värdighet !
- Min bästa moster, svarade ynglingen med värdighet.
- ( Går sin väg med stor värdighet ; då han kommer i dörren, vänder han sig om och säger : )
- Hans lilla kropp var nu alldeles stel av värdighet, och hans höga, smala panna låg i majestätiska veck.
- Det gjorde säkert ont, och det värsta var, att de inte kunde bibehålla sin värdighet.
- Är det för ett lumpet dryckeshorns skull, för en örtugs värde, som osämjan skall brista lös över vår faders lik ?
- De vet att det håller ofta och att det borde vara oslitligt, men nog också kan brista.
- De skulle burit knoppar och blad, tänkte hon och var nära att brista i gråt som om en anförvant dött.
- Hon smålog för sig själv, hon var nära att brista i skratt.
- Hon tyckte, att del : ville brista av sorg.
- Direktör Randel reste sig med värdighet.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
