Så kan Brått användas i en mening
- Det var ju inte så brått.
- Härmed tog dock ett brått slut.
- Jämt har jag haft brått.
- Du har alltid haft så brått, kära Gabriel.
- svarade Mannergren och pekade på soldaten Stål, som satt vid bordet och fick brått att svälja.
- Han fick brått med att vända sig till de andra för att villa bort saken.
- Och det låg ett så tydligt hot i Vargens ögon, när han berättade om stadsresan, att Jansson fick brått efter en slant till handpenning.
- Nu, tänkte jag, skall herr von Hanckens ögon öppnas och det skall bli ett brått slut på detta ömkliga förhållande.
- Ibland, då det hade varit mycket brått, hade Hellgum kastat av sig rocken och hjälpt till i sågen.
- Så brått var det väl ändå inte.
- Tyvärr hade de brått och det gick för hastigt, men Ström flög av bocken och fick gubben i famn.
- Sonen hade så brått med att sätta en ny mask på kroken, att han inte tänkte på att svara.
- När Moa hade berättat klart fick hon ofta så brått.
- Vi hade mycket brått.
- Han tar av sig sandalerna och sätter på löparskorna istället eftersom han har så brått.
- Och hon hade svårt att hålla jämna steg med Jacob, som tydligen fått brått.
- " Jaså, jaså, är det så brått ", sa Stark Ingmar och gick ut.
- Agnes får himla brått, springer genom salen ut i förstugan, hinner dem i sista minuten.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
