Så kan Brådska på användas i en mening
- Det rådde naturligtvis mycken iver och brådska i köket, och där var det nog ingen, som gav sig tid att undra på hur ekorrhonan hade det.
- Ack, det är rakt ingen brådska, min käre Carlander.
- Du behöver inte brådska.
- – Det är ingen brådska.
- Utan att särskilt brådska, men utan att heller tveka, togo de därför en tennskål och fyllde den med vatten.
- - Vi ha ju ingen brådska, sade hon.
- Det visade sig sedan vara något överdriven brådska.
- Men ingen brådska, kära vän.
- Det var en underlig brådska i kolonien.
- Brådska och språng. )
- All brådska och allt liv hade dragit ut på fälten och skulle stanna där tills kvällen kom.
- Han gör sig ingen brådska ; han skall bäras in i triumf af hela sitt hof, och det dröjer, innan alla ha klädt sig i hofdrägt.
- Förresten är det ingen brådska.
- Han hade stor brådska, det märktes nog, men han stanna i alla fall, när han fick syn på mej, förte å fråga om kejsarinna hade rest förbi.
- Men så kom våren, och med den all en lantbrukares brådska med sitt ständiga uteliv.
- Närmare 200 porträtt finns bevarade av Esters hand, tillkomna under stor brådska medan hon förstulet och på avstånd studerade sina modeller.
- själv, som kom något efter de andra, hade sett dem cykla ut där och kan antas ha haft viss brådska för att hinna ifatt dem.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
