Så kan Blond användas i en mening
- Lång och blond.
- Hon minns inte, om han var mörk eller blond, uppnäst eller raknäst, finhyllt eller brunbränd, storögd eller grisögd.
- Hon var blond med ge nomskinligt klar hy.
- Frågan kom från den äldste, en stor och blond ung man med korta vita hårstrån på överläppen, någonting som kunde bli mustascher med tiden.
- Sedan var det Mark, som var liten och blond.
- Hon var en ungmö av samma ålder som Margit, blond, något blek, med ett viljefast, nästan hårt uttryck kring den vältecknade munnen.
- Ett tag betraktade han en blond dam, som satt vid ett bord med ryggen åt honom.
- - Jag tycker att hon ser ut som en blond Delila, sade Birck.
- Alla har svart hår utom en som är blond.
- Alva är också blond och hennes ögon är blå.
- Han gifte sig med Anna Maria Riis af Boskull, en lång, blond, grann flicka, som kommit till - dal i egenskap av Leonies guvernant.
- Han var lång och blond, civilklädd visserligen men i snitt och hållning oförtydbar officer.
- Hon var blond och storväxt, med ett par hjärtegoda, litet dumma ögon.
- Han jobbar på Woodstock lång blond.
- Hon var liten och blond, såg bra ut och hade någon benägenhet för korpulens.
- min vän Simon Brandell var blond och något fetlagd och talade gärna latin.
- Han var lång och blond, näsan var rak, hakan kraftig, och på högra kinden strax nedanför ögat hade han ett ärr.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
