Så kan Blekt användas i en mening
- Kapten skjuter in en rullstol, i hvilken sitter mormor, en omkring 60 år gammal dam med vackert, blekt ansikte och trött hållning.
- Han stannade framför ett upplyst juvelerarfönster och mötte i dess spegelglas sitt ansikte, blekt av smärta och vrede.
- Edla var, trots håret, lik sin far, med ett blekt lillgammalt ansikte.
- Nu låg hans hår slätkammat över hjässan, ansiktet var blekt, och ögonen hade sjunkit ner i sina hålor.
- Ekstolparna föreställde kvinnor och skäggiga män, som höllo varann om livet, och deras ansikten voro guldbelagda och glimmade blekt.
- Hans manligt sköna ansikte var ganska blekt : ett talande minne av den överståndna sjukdomen.
- Hans ansikte var blekt, men ur ögonen lyste glädje och häpenhet, han drog efter andan och famlade efter ord.
- Det var nästan ljusare i rummet än nyss, allt därinne hade bara plötsligt blivit blekt.
- Utan stjärnorna var Norge ganska blekt i mötet med Schweiz.
- Det var, som om en osynlig måne hade kastat ett blekt ljus över det.
- Majsan ler blekt.
- Han satt där, vit i ansiktet som en pudrad clown, och läppjade på sin vermouth med samma uttryck av blekt tålamod som alltid.
- Agdas ansikte blev blekt.
- Denne såg ut som en arbetare, händerna var vita men hårda, ansiktet blekt men energiskt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
