Så kan Blekna av användas i en mening
- Vid jämförelsen börjar den frånvarande att blekna, af det enkla skäl, att han var på långt håll ; — du vet, kvadraten på afståndet.
- Mittunder sökandet märkte de, att himlen började blekna och dagen var i antågande.
- Då skall du blekna och märka, att du kastat ett eldsbloss.
- Den fina lilla fröken tycktes alldeles blekna bort.
- Minnena från denna tid tyckas aldrig blekna för mig.
- De skära tulpanerna han förra gången givit mig höllo på att blekna på mitt skrivbord, men jag hade dröjt med att kasta Ibort dem.
- Men tre år senare börjar både operationsärren och minnet av den tuffa tiden att blekna.
- Av plågorna skulle min hy snart avtaga, ögonen blekna, och jag bli fulare än jag är.
- Sunessons grinande ansikte såg hon blekna och försvinna i en fönsterrutas mörker.
- Det gladde honom nu att han fått henne att blekna.
- Han fick också de andra att blekna och rodna.
- Men så såg man honom blekna, och han böjde sig ner över papperet, för att vara säker på att han såg rätt.
- I och med detsamma började " vissheten " blekna och försvann efter kort tid fullständigt ur hennes medvetande.
- Hennes minne kan aldrig blekna, hennes visdom är djup och tung, och nu drömmer hon slött när jakten går hett över frasande ljung.
- Det är blott ett par vackra ögon man älskar då ; och när de blekna bort i mindre färger, dyrkas icke mer de slocknande.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
