Så kan Blekna av användas i en mening
- Han skulle blekna bort, falla av, vissna som en frostbiten ros, som en törstande lilja.
- Hennes minne kan aldrig blekna, hennes visdom är djup och tung, och nu drömmer hon slött när jakten går hett över frasande ljung.
- Det är ingenting att blekna för, Magnus.
- Jag hade också en hel rad sådana livsviktiga slut- och be gynnelsepunkter bakom mig, dock inte så många att en ny skulle blekna i betydelse.
- Av plågorna skulle min hy snart avtaga, ögonen blekna, och jag bli fulare än jag är.
- De sköna kvinnornas kinder började blekna, lockarna raknade, volangerna voro tillskrynklade.
- Han fick också de andra att blekna och rodna.
- Men så såg man honom blekna, och han böjde sig ner över papperet, för att vara säker på att han såg rätt.
- Mittunder sökandet märkte de, att himlen började blekna och dagen var i antågande.
- I och med detsamma började " vissheten " blekna och försvann efter kort tid fullständigt ur hennes medvetande.
- Men tre år senare börjar både operationsärren och minnet av den tuffa tiden att blekna.
- De skära tulpanerna han förra gången givit mig höllo på att blekna på mitt skrivbord, men jag hade dröjt med att kasta Ibort dem.
- Vid jämförelsen börjar den frånvarande att blekna, af det enkla skäl, att han var på långt håll ; — du vet, kvadraten på afståndet.
- Hon såg honom blekna, och då var det som om allt liv kvävdes inom henne.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
