Så kan Blekna användas i en mening
- Se ni, han blekna också !
- Men så såg man honom blekna, och han böjde sig ner över papperet, för att vara säker på att han såg rätt.
- Minnena från denna tid tyckas aldrig blekna för mig.
- Det är blott ett par vackra ögon man älskar då ; och när de blekna bort i mindre färger, dyrkas icke mer de slocknande.
- Det är ingenting att blekna för, Magnus.
- Vid jämförelsen börjar den frånvarande att blekna, af det enkla skäl, att han var på långt håll ; — du vet, kvadraten på afståndet.
- Hon såg honom blekna, och då var det som om allt liv kvävdes inom henne.
- De sköna kvinnornas kinder började blekna, lockarna raknade, volangerna voro tillskrynklade.
- Den fina lilla fröken tycktes alldeles blekna bort.
- I och med detsamma började " vissheten " blekna och försvann efter kort tid fullständigt ur hennes medvetande.
- De skära tulpanerna han förra gången givit mig höllo på att blekna på mitt skrivbord, men jag hade dröjt med att kasta Ibort dem.
- Hennes minne kan aldrig blekna, hennes visdom är djup och tung, och nu drömmer hon slött när jakten går hett över frasande ljung.
- Det gladde honom nu att han fått henne att blekna.
- Jag hade också en hel rad sådana livsviktiga slut- och be gynnelsepunkter bakom mig, dock inte så många att en ny skulle blekna i betydelse.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
