Så kan Blek(siktig användas i en mening
- Jag gick in till Eline ; men när hon fick se mig mager, blek och ovårdad, brast hon i gråt.
- Du är ju alldeles blek !
- Nå, så gå omkring och var blek då- men inte feg.
- Alexander satt blek och begrundande.
- Arvid Stjärnblom kände det som om han blev litet blek.
- Han hade blivit blek först.
- Han höll ett brev i handen och stirrade på det, blek av sinnesrörelse.
- Morfar ser lite blek ut.
- Walter var blek och upprörd.
- Hon såg upp, endast ett ögonblick, för att se om han talade allvarsamt, och så blev hon mycket blek.
- Ack, att det är Gösta Berling, som sitter där blek och modlös, och som de gamla herrarna nu måste roa, som om han vore ett barn !
- Sörling blek och upprörd, böjer sig fram och hviskar enträget någonting i fru Bruhns öra, just som hon står i begrepp att gå in ).
- Först kände han knappt igen henne, så blek hade hon blivit, och nu, då inga ljus brunno, kom den vita skjortan henne att likna ett andeväsen.
- sade hon och blev nästan lika blek som systern.
- Du kan ej föreställa dig huru rädd jag är, att hon av bara oro och grämelse skall bli blek och ful till dess Algernon kommer.
- Han tyckte sig aldrig förr ha sett, hur vacker hon var, och likväl var hon mycket blek.
- Gistre Härjanson, som hade befriat sig från sin bockhamn, steg fram till härdkanten, storväxt, blek, aldrig älskad, alltid fruktad.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
