Så kan Blek av avund användas i en mening
- Jag blev blek.
- Hon var blek, och de djupa ögonen låg som skälvande gnistor inne i ansiktet.
- Också här var skymning : en blek eftermiddagsskymning, som gjorde alla ting så overkliga.
- Vad jag däremot inte klart såg, var en annan orsak till min avoghet, en som jag först senare har upptäckt och förstått : återigen avund.
- Patienten är kraftigt smärtpåverkad, blek och takykard.
- Jo, det är en blek som aldrig rodnar !
- Gistre Härjanson, som hade befriat sig från sin bockhamn, steg fram till härdkanten, storväxt, blek, aldrig älskad, alltid fruktad.
- viskade en blek Jonathan.
- Hon hade stått så blek och stilla och ensam, hon hade icke tagit någons arm och icke skrattat och pratat som de andra.
- Men fru Lack var blek och hade blå ringar kring ögonen och en smal, hopknipt mun.
- Den fattiga hustrun såg med en underbar bestörtning, blek och ändå nästan i hemlighet glad på predikanten ; men klockaren rynkade näsan.
- Den följer hemmafrun Ruth som av avund förvandlas till en hondjävul när hon får reda på sin mans passionerade affär.
- Men du är så blek midt i rosenskimret —
- Hans näsborrar vidgade sig ; han var blek och de bruna ögonen beto sig fast i hennes ansikte medan hans andedräkt flög fram i korta, skarpa tag.
- Hon sjunker ner på pallen bredvid Mirrans säng och det ser ut som hon ska svimma eller någonting sånt, så blek har hon blivit.
- Så blek och tryckt ser hon ut.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
