Så kan Bittert lynne användas i en mening
- - Han forföljdes bittert av en furste här, Filip, hertig av Orleans, denne, som ni kallade Egalite.
- Hela morgonen hade hans nåd varit vid ovanligt gott lynne, pratat, skrattat och småsjungit så falskt, som det rätt gärna var möjligt.
- - Du talade bittert sist.
- Constantin de Montmorencys lynne var, till sin halvt svärmiska grund, just av Saint-Louis ' art.
- Han skrattade litet bittert.
- Richard var denna gång i sitt älskvärdaste lynne ; ty han sade ingenting.
- Hon ser plågad ut och ler bittert, då dörren åter stänges.
- Men far vill inte längre veta av den ; far har ett sånt besynnerligt lynne.
- Men kanske hans egen mor ej var mycket annorlunda, tänkte Petra bittert.
- ler bittert.
- Han kastade sig i ett raptus av ridderligt lynne, på knä och bad om nåden att få kyssa hennes skospets.
- För ett ögonblick drog det någonting likt vemod över Börjes jämna, glada lynne.
- - Till sist komma de kanske att göra mig till diktare, småskrattade han, men det låg ett bittert drag kring munnen.
- Den blinda teg en stund med ett uttryck av bittert vemod och sade sedan :
- Han såg ut att vara i dåligt lynne, och arbetet gick trögt för honom.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
