Så kan Bittert användas i en mening
- Där flög ett bittert uttryck över sonens ansikte.
- Ja, jag ångrar mig bittert.
- De sörjde bittert över all nöd, som fanns på jorden, och bådo Gud om nåd att få bidraga till dess avhjälpande.
- I och med detsamma hon hade sagt detta, tyckte hon, att det var förfärligt bittert, att hemligheten hade blivit ryckt henne ur händerna.
- - Du talade bittert sist.
- ( bittert ).
- Bergmästaren kastade ifrån sig tömmarna, men bittert ångrade han, att han icke i tid vänt om och själv sprungit till skogs.
- Över den lilla munnen dallrade ständigt ett leende, än plågat då smärtorna ansatte, än bittert ända till cynism.
- Märkvärdig, upprepade flickan i en ton som var så modlös och skamsen att den kramade modershjärtat bittert.
- ( Ler bittert. )
- Tomas grät bittert och tryckte sig till fadem och svarade :
- Det snöade icke längre, månen var uppe, och det var ännu mera bittert kallt.
- När Gammal Lisa visade honom för Barbro, log denna bittert.
- ler bittert.
- Se här i mitt hjärta hur bräddfullt det är av allt gott och hur bittert jag ömkar mig över mitt olycksöde.
- Ack, vi gräto alla bittert.
- Det steg upp så mycket bittert i hennes sinne just i det ögonblicket.
- Och nu började lla gråta så bittert, liksom hon själv lidit av det onda.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
