Så kan Beundran användas i en mening
- tvärtom, han kände nästan beundran.
- Han red en stund härs och tvärs genom parken ( och jag såg på, full av beundran ).
- För sin mor hyste Jean en ovanligt stor beundran och kärlek, dock inte incestuös, något som antytts i litteraturen.
- Lars och Jonas fingo som gossar beundran för varandra.
- Greve Henrik hyste mycken beundran för sin mor.
- Efter den langa skilsmässan ägde han för hustrun inga andra känslor än kärlek, tacksamhet, j a, man kan nästan säga, beundran.
- Vi har kanske på känn att vår beundran skulle svalna skamligt.
- Han visade tydligt sin beundran för den sköna Hermina - i synnerhet ( man kan bli rasande ) då hon sjöng.
- Vart man kom höjdes rop av beundran.
- Men även Gerd Göran är full av beundran för Lars Lerin.
- frågade herr Svantepolk med en glimt av hemlig beundran.
- Jag har med beundran läst ryttmästarens förträffliga afhandlingar i mineralogi och jag har alltid funnit en klar och stark intelligens.
- Den utomordentliga kulturhistorikern och arkeologen, vars arbeten han hade läst och följt med en lekmans stilla beundran...
- De sade med den uppriktigaste beundran : " Han er saa lumsk - saa ra velumsk ! "
- Flickorna hade varit fyllda av beundran for den långa bondflickan dessa arbetsamma och brådskande dagar.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
Mer om ordet
Beundran
substantivBetydelse
hög grad av gillande och aktning
Sammansättningar