Så kan Beundran användas i en mening
- Magister Lars åhörde deduktionen med beundran, fru Margareta med from vetgirighet.
- En hemsk känsla, en olaglig beundran intogo soldaterne vid de ord, de hört, och vid vad de sågo.
- Men Petra såg nog att Dora visst inte hade något emot hans beundran.
- Hon hade ett ögonblick hänryckts av en viss beundran även för Ambrose, vid hans frimodiga, eldiga bekännelser om henne.
- Anderberg betraktar emellanåt Sofi med ohöljd beundran. )
- Hon log litet överseende, ömkande åt den unga firade flickan, som i den livländska residensstaden en gång väckt en storm av beundran.
- viskade hon och hennes ögon vilade med häpen beundran på den stolta trappuppgången, som med växter och urnor syntes genom de höga fönstren.
- tvärtom, han kände nästan beundran.
- Den utomordentliga kulturhistorikern och arkeologen, vars arbeten han hade läst och följt med en lekmans stilla beundran...
- Men trots detta och trots det därinom mig, som var så olikt honom, blev ändå min övervägande känsla för honom : beundran.
- Han njöt också av hennes beundran.
- Han visade tydligt sin beundran för den sköna Hermina - i synnerhet ( man kan bli rasande ) då hon sjöng.
- Efter den langa skilsmässan ägde han för hustrun inga andra känslor än kärlek, tacksamhet, j a, man kan nästan säga, beundran.
- Tillåt mig att ge det svaga uttrycket af vår beundran åt det stora århundradets största man.
- Hennes uppträdande, handlingar och ord, synade i detalj och på avstånd, kunde icke väcka någon särskild beundran.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
Mer om ordet
Beundran
substantivBetydelse
hög grad av gillande och aktning
Sammansättningar