Så kan Beundran användas i en mening
- frågade herr Svantepolk med en glimt av hemlig beundran.
- Jag fortfor att betrakta det i stum beundran.
- En hemsk känsla, en olaglig beundran intogo soldaterne vid de ord, de hört, och vid vad de sågo.
- Genom mitt befriande ville han erövra min själs tacksamhet och alla deras beundran, som icke kände hans innerst lagda nät.
- Hildur betraktade honom med en blandning av tvivel, misstro och beundran.
- Nu kunde Frida se ut som en liten flicka, alldeles häpen och storknande av förvåning och beundran.
- Jag har med beundran läst ryttmästarens förträffliga afhandlingar i mineralogi och jag har alltid funnit en klar och stark intelligens.
- ( stannar orörlig, betraktande herr X., först med vilda, hatfulla blickar, sedan med häpnad och beundran ).
- upprepade han efter ett ögonblick för sig själv med tyst beundran över den majestätiska synvilla, som bedragit, men så djupt intagit honom.
- ingen beundran fä hysa !
- Knutte lugnade sig igen och inhöstade med tjurig stolthet de andras beundran.
- ( betraktar direktören med nyfiken beundran ).
- ( trycker den varmt, medan han altjämt betraktar henne med tydlig beundran ).
- Deras sköna och oskuldsfulla unga anleten strålade av from beundran.
- Han hade alltid känt en stor beundran för Petra.
- tvärtom, han kände nästan beundran.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
Mer om ordet
Beundran
substantivBetydelse
hög grad av gillande och aktning
Sammansättningar