Så kan Bekännelse om användas i en mening
- - Jag begriper inte ett ord, gubbe, bara det, att du med en eller annan bekännelse vill tigga min gunst.
- Inför denne avlade han fullständig bekännelse rörande ett brott, som han skulle ha begått före sin avresa från Sverige.
- Av fruktan för sitt liv skrev han slutligen på en bekännelse som gendarmeriet förelade honom.
- Han tillade : Där har du- i din tur-min bekännelse.
- Hör min bekännelse : jag har under den förflutna stunden lärt mig att älska dig.
- Denna misstanke och denna bekännelse gör slut på vår bekantskap.
- - Hihihi - det var en skön bekännelse !
- - Jag vill göra er en liten bekännelse, herr Stjärnblom, sade fröken Brehm.
- " Jag har i dag trätt in på sanningens bana, och börjat den med det svåraste av allt, min rena bekännelse infördig om vad jag har begått.
- - Vad jag begär för min bekännelse !
- " Så hör då en svår bekännelse !
- Men tills vidare kan ni väl lugna er med det juridiska faktum, att jag inte har några vittnen på er bekännelse ?
- Och patron Lack fortsatte, utan vidare kommentar till sin religiösa bekännelse :
- Den gamla har blott velat narra henne till bekännelse.
- Men så kastade han sig ut i sin bekännelse och syndabikt som en häst som frustar av otålighet att komma över en flod.
- Och en åttioårig gumma, som dog i våras, gjorde mig en bekännelse på sitt yttersta.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
