Så kan Begrava i stillhet användas i en mening
- Onkel ville icke se liket, förrän onkel blev i tillfälle att begrava det och gjuta den där reserverade tårskvätten, onkel talade om.
- Jag skulle vilja vara pastor, och så skulle jag begrava Gradin.
- En oändlig ljuv ro och stillhet kom då över henne, där hon satt med en bok i knäet.
- Runt omkring på kullarna rådde andlös stillhet, medan de stridskunniga hjortarna drabbade samman.
- Trots att han ständigt varnade för tidens » vansinniga hetsjakt « gav han sig inte själv den tid som behövdes för stillhet och meditation.
- Vi var alltså ensamma, Rissen och jag, och en lång stillhet föll över rummet.
- Selma kände det som skulle de till att begrava henne, och gråten kväljde henne igen, trots det att hon fann det dumt.
- Därutifrån kommer ett annat sorl av gatans röster, klingande klart i skymningens svala stillhet.
- Hör varför människor började att begrava sina närstående i Najaf i klippet.
- Det skulle alltså bli ett lik till att begrava.
- Då var det en lång stillhet.
- Det kom en tid av stillhet och ro.
- En konstig stillhet sprider sig genom kroppen.
- Snötäcken som riskerar att släppa från ett tak vid växlande väderläge kan enkelt begrava en människa, och framförallt ett barn.
- Det blev en underlig stillhet vid bordet.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
