Så kan Begrava i stillhet användas i en mening
- När han slutat gick var och en hem till sig och funderade i stillhet.
- Ingen enda drog sitt svärd, och det rådde djup stillhet.
- Sedan begrava vi honom i hans fäders grift och tvätta hans ansikte och lägga ordnarna på bröstet.
- – Vi måste kunna begrava manuellt och för det kan det behövas mer resurser än vad som finns idag, säger Lisa-Gun Bernerstedt.
- Likväl utmärkte allt i hennes väsende lugn, stillhet, resignation.
- Dess ljud skar plötsligt igenom rummets stillhet, där drömmarna under en lång natt tysta och ensamma härskat.
- – Det är hemskt att begrava sina barn.
- Så lades år till år, och nytt fick begrava gammalt, medan Martin långsamt övades i livets dubbla konst, att lära och att glömma.
- Det var stillhet över hela gården, och Karin hade svårt att hålla sig vaken.
- Därutifrån kommer ett annat sorl av gatans röster, klingande klart i skymningens svala stillhet.
- Under vägen språkade kejsaren muntert med sina förtrogna, och därför lade ingen av dem märke till nattens olindliga tystnad och stillhet.
- Efter en lång stillhet ringde det tredje gången.
- Det återstod inte annat, än att de själva måste begrava den döda.
- – Storleken på lavinerna är tillräcklig för att kunna begrava en människa, säger Anton Grindgärds områdesansvarig för lavinprognoser.
- Till stillhet ha de helga män flytt hän och sökt ett himmelskt ljus på sina knän.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
