Så kan Befallande användas i en mening
- Hon sa befallande men med grumlig röst : Gå genast efter henne !
- ropade Ruonville med befallande och klangfull röst.
- Den var inte så befallande mer nu, utan den tiggde och bad, att han skulle hasta.
- Under tiden genomborrade han mig med så befallande och glödande blickar, att jag blev alldeles förbryllad.
- Kraftig stämma, gammal och grå, befallande.
- - Sitt här, sade han nästan befallande.
- Det hade Edla ingenting emot, men hon förvånade sig över Agdas smått befallande ton.
- När han ändå inte blev åtlydd, kastade han förnärmad huvudet bakåt, och han talade nu barskt och befallande.
- Mannen, som Gertrud trodde vara Kristus, stod nu med hög och befallande hållning mitt i kretsen av sina anhängare.
- Lugnt och befallande ärnade han trampa den mark, som de varit nära att rycka från honom.
- Med befallande röst och blick, antydde friherrinnan sin dotter att sjunga.
- sade hon otåligt och befallande
- Hon öppnade fönstret och ropade med sin raska, befallande röst :
- På en befallande åtbörd av tante Rüttenschöld, som ej längre förmådde tala, öppnade han väskan.
- Och i kraft därav sökte man så långt möjligt vinna myndighet åt meniga folket mot befallande herrar av alla slag.
- Efter en stund tryckte en stark hand befallande upp dörren.
- Han var så hög och befallande, alla måste tjäna honom, och alltid ville han äta kräftor.
- Kan jag trösta mig med att den befallande, ej den lydande, ha att bära ansvaret inför Gud ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
