Så kan Befallande användas i en mening
- Den var inte så befallande mer nu, utan den tiggde och bad, att han skulle hasta.
- Det hade Edla ingenting emot, men hon förvånade sig över Agdas smått befallande ton.
- - Berätta om dig själv, Tony, sade hon, nästan litet befallande.
- Hon sa befallande men med grumlig röst : Gå genast efter henne !
- Kraftig stämma, gammal och grå, befallande.
- - Kom hit, Paula, sade han i befallande ton.
- Kan jag trösta mig med att den befallande, ej den lydande, ha att bära ansvaret inför Gud ?
- Hördes inte den klara, befallande rösten fråga ut tjänstefolket där ute i hallen om hur här stod till ?
- Lugnt och befallande ärnade han trampa den mark, som de varit nära att rycka från honom.
- Du talar i sådan befallande ton !
- Den vackra gamla herrn hade höjt rösten, så att den ljöd stark och mäktigt befallande, och hans ögon blixtrade.
- - Om du inte lägger dig genast blir jag ond, sade hon i befallande ton.
- Hans röst hade hårdnat, men det befallande lugnet tände sin föryngrande glans i hans ögon.
- Och i kraft därav sökte man så långt möjligt vinna myndighet åt meniga folket mot befallande herrar av alla slag.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
