Så kan Befallande användas i en mening
- - Nå, vänd då och far fram till slottet, sade Lotty befallande.
- Hon ropade gubbens namn i kort, lugn, befallande kontorston - så som man ropar på kontoren i bråda tider : Andersson !
- Rösten var föga inställsam, mera befallande och dystert övertygande.
- Med befallande röst och blick, antydde friherrinnan sin dotter att sjunga.
- Herr von Hanckens ansikte spådde oss också det värsta och med en befallande handrörelse sände han Nora ut ur rummet.
- - Sitt här, sade han nästan befallande.
- Under tiden genomborrade han mig med så befallande och glödande blickar, att jag blev alldeles förbryllad.
- På en befallande åtbörd av tante Rüttenschöld, som ej längre förmådde tala, öppnade han väskan.
- När han ändå inte blev åtlydd, kastade han förnärmad huvudet bakåt, och han talade nu barskt och befallande.
- - Kom hit, Paula, sade han i befallande ton.
- befallande.
- Var är den befallande ?
- Den var inte så befallande mer nu, utan den tiggde och bad, att han skulle hasta.
- Hon öppnade fönstret och ropade med sin raska, befallande röst :
- Du talar i sådan befallande ton !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
