Så kan Befallande användas i en mening
- befallande.
- Den vackra gamla herrn hade höjt rösten, så att den ljöd stark och mäktigt befallande, och hans ögon blixtrade.
- - Sitt här, sade han nästan befallande.
- Det hade Edla ingenting emot, men hon förvånade sig över Agdas smått befallande ton.
- På en befallande åtbörd av tante Rüttenschöld, som ej längre förmådde tala, öppnade han väskan.
- Med befallande röst och blick, antydde friherrinnan sin dotter att sjunga.
- Rösten var föga inställsam, mera befallande och dystert övertygande.
- Efter en stund tryckte en stark hand befallande upp dörren.
- - Nå, vänd då och far fram till slottet, sade Lotty befallande.
- sade hon otåligt och befallande
- Han höjde handen på ett ganska befallande sätt men grinade samtidigt urskuldande.
- Lugnt och befallande ärnade han trampa den mark, som de varit nära att rycka från honom.
- Herr von Hanckens ansikte spådde oss också det värsta och med en befallande handrörelse sände han Nora ut ur rummet.
- Den var inte så befallande mer nu, utan den tiggde och bad, att han skulle hasta.
- När han ändå inte blev åtlydd, kastade han förnärmad huvudet bakåt, och han talade nu barskt och befallande.
- Hans röst hade hårdnat, men det befallande lugnet tände sin föryngrande glans i hans ögon.
- Så ofta någon hörde på, låtsades han grym och befallande och gav sig till att både hota och skymfa henne.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
