Så kan Böja (verb användas i en mening
- Han måste därvid böja ryggen och samtidigt ta i med avsevärd kraft.
- Åsa hade inte gråtit och klagat, men hon hade inte velat böja sig.
- Han törs ju inte böja på det.
- Han släppte den lös över jorden, och man måste böja sig för den.
- Öppna, öppna, så att hon måtte kunna böja sin egen rygg under slagen !
- Då måste de ju böja sig fram och se på varandra.
- och kan förmå böja hennes hjärta till något ? "
- Vi måste böja oss, böja oss för vår egen fattigdom, vår gamla, tunga, erbarmliga fattigdom.
- Emellanåt måste hon böja sig ned och lossa klänningen, som hängde fast vid någon taggig gren.
- – Jag visste inte om jag skulle böja gråta eller skrika.
- Du kan ju själv gå till nötbuskarna och böja ned grenarna med din käpp och plocka, så får du tiden att gå.
- Vet du, jag skulle ha lust att böja honom, så djupt, att han skulle komma krypande efter mig.
- Kirurgen kontrollerade inte om den skadade kvinnan kunde böja och sträcka armen aktivt.
- Höves det ej den fromme att korsa sig och böja sitt huvud för blixten ?
- Vi böja undan vassen och smyga i land.
- Kan icke ditt rättvisa sina böja sig, då du ser, att den dugligare segrade i kampen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
