Så kan Bära på armarna användas i en mening
- Han och M. hjälptes åt att bära bort S.
- Han tror att hon svarade att det skulle tas ut när bolaget kunde bära det.
- Bryten och jag får sedan bära honom till kärret.
- Ty jag skulle vilja bära Dig på mina armar och lida dina qval, men jag får icke !
- Så jag killade henne under armarna istället.
- Själen är för honom en varelse som han själv, alias kroppen, har att bära, vårda, odla, rentav dyrka och lyda som ett högre väsende.
- Hon lägger ifrån sig buketten och låta armarna vila en stund.
- ( Hjälper Agda att bära ut korgen, till höger ).
- Jag kan inte bära det.
- Hon hade ett runt fryntligt äppleansikte och lade armarna i kors över magen.
- Men Hedda, Josef och jag måste hjälpas åt att bära honom in i stugan.
- Var står det skrivet att man inte kan bära en klargrön lapp i stussen ?
- Läkaren sa att dottern hade frakturer på båda armarna vid handlederna och hon fick ett halvgips.
- Angela höll sig litet bakåtlutad som för att bära upp en tyngd.
- De handlade om de nyaste skospännena, lancerade i London, om sättet att bära en schal, om hattar och promenaddräkter.
- Och hon, som hade fått den, bar den ännu och ville icke bära någon annan ring.
- Hon lade armarna i kors över bröstet, skakade med en hästs kraftiga och storvulna rörelser på huvudet och utbrast :
- Frönsagreven sträckte på armarna, varvid ett sprött ljud lät förmoda att frackens sömmar voro bristfälliga.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
