Så kan Avundas användas i en mening
  - Jag avundas Hans von Pahlen, som ligger i frid och ro på bårhuset.
- Han är lycklig, och honom avundas jag.
- När kungen avlägsnat sig utbrusto de andra i harmsna rop, men krigaren tystade dem, sägande : Varför avundas ?
- Å, jag avundas dig inte !
- Där går kärnfolket, säger man sig och avundas.
- - Det avundas jag dig.
- Allt som är bundet vid jorden avundas fåglarna deras vingar Friheten ger vingar, så att vi nå det fjärran land våra tankar alltid sökt.
- Då kunde hon avundas solskenet, som smekte rutan där utanför, en fågel som sjöng inne bland parkens träd, bal n som lekte på gatan.
- Ack, du hjärtans karl, ropade han, vad jag avundas dig.
- Jag avundas dig titeln.
- Jag visste, att ingen ansåg sig ha skäl att avundas mig.
- Jag antar att åtskilligt gott folk skulle avundas mig.
- Så här skriver Henrik Nikka i en vinnande novell i LT 42 / 2004 ( sidorna 3262-3 ) : » Jag avundas inte mina kvinnliga kursare.
- Så djupt är jag sjunken i elände, att det enda i världen, som jag nu kan avundas, är deras snygga vita skjorta.
- Angela avundas Rosa den skära karamellen, som hon ser slcymta mellan hennes vassa små tänder.
- - Jag avundas dem, fortsatte hon, de får leva nära de sina, höra till och vara till nytta så länge de orkar.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.