Så kan Armarna användas i en mening
- Hon sprang ut ur stugan, slog åt dem med armarna och ropade något, som de inte kunde höra.
- Axlarna voro breda och kullriga, och de knotiga, alldeles bara armarna tycktes gömma den sega styrka, som kan gräva och bära.
- Hon sprang fram och slog armarna om hans hals och kysste häftigt hans vänstra kind.
- sade hon och mätte det med armarna.
- – Vi får inte driva Ryssland i armarna på Kina.
- Det snyftade och kved inom henne, och hon ville slå armarna om hans hals och trycka sig till honom med en fullare hängivenhet än någonsin.
- Plötsligt lade hon armarna om hans hals och kysste honom på munnen.
- En vild skogskarl, som ligger i höet på en stallskulle, lyfter upp armarna och säger : jag är far till konungens högste tignarman !
- Håret låg slätt och blankt om huvudet som tillkammat med vatten, och armarna voro långa med breda händer.
- Dragande sig upp på armarna igen i fönsterposten.
- Armarna dinglade tunna och magra ned över kryckstavarna, och han såg ond ut som en som kan tugga fradga i ett anfall av epileptisk ilska.
- Arrendatorn grep henne om armarna.
- Men doktorn skriker, fäktar med armarna, svär och bedyrar att drängen är sjuk, dödssjuk.
- Till sist slog hon ut med armarna.
- Och de sjönko ned i höet med armarna om varandra...
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
