Så kan Armar användas i en mening
- Här föll han ned och slog sina armar om mina knän.
- Jag säger er, jag, att om hon inte går godvilligt, då lyfter jag henne på mina armar och bär henne ner till mina björnar.
- Nej, icke så länge Lovisa hade ben och armar i behåll !
- Slutligen kastade jag mig i herr Hansens stol - jag var verkligen trött - och lade mitt huvud och mina armar till vila på pulpeten.
- Han såg för sig Hans von Pahlen i Dora Macsons armar.
- Nej, jag hade inte menat, att hon skullle göjra någonting alls, så länge jag hade ett par armar att arbeta med.
- svarade hovmarskalkinnan och slöt henne i sina armar.
- Han kastade sig på en stol, med huvudet och armar framstupa mot bordet.
- Hon ville älska, omfattas av någons armar, slutas i någons famn.
- Dessa fångande armar, som jag inte kunde bli fri ifrån, var äventyret, detta tröstlösa äventyr, som min eviga oro kastat mig in i.
- Jag bredde ut mina armar såsom emot min befriare och jag störtade framåt och sjönk i ett moln af solljus och förintelse !
- En väderkvarn ute på ängen svänger med svarta armar.
- Med utbredda armar slickade hon fånigt parkettgolvet.
- Mannens armar far runt i luften i så stora gester att det röda skägget hoppar.
- Trots det tvingade mannen till sig oralsex, bland annat genom att hålla fast hennes armar.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
