Så kan Arma användas i en mening
- Nu kommer det an på, vad min far kan rusta ut sin son till, den arma junkern.
- ... Nästan alla ha ju gått ur tiden af dem, som voro närvarande på min förlofningsdag, när du, arma Valborg, för dig och din son fordrade
- Där rådde ständig frid och goda år, och dit ville hon bli förd bort ifrån allt sitt arma livs elände.
- Ni stackare på kryckor, ni arma, som knappast ha en sten att sova mot, lären av mina landsmän vägen till upphöjelse !
- Ester och Helge komma arma i arm.
- Och kunde de arma ungarna taga sig en enda glad stund utan att genast tystas med ett : ¯gamle herrn kan bli ond !¯
- - Ty en försyn för oss arma jordekryp kan endast Han vara, Han, som rannsakar hjärtan och njurar.
- Arma barn !
- Stengärdsgården sluter sig, tvär och hög, kring det arma fältet.
- Hur kunna deras hjärtan bli genomskinliga, om åe arma först skola trampa på dern ?
- Jag hade väl ej nyckeln till denna gåtlika varelses inre, men hade sett nog för att även hjärtligt sucka : arma Elisabeth !
- Nu ville den arma gå igen.
- Det är en hel levnads saknad knuten till dessa arma ord, och jag skriver av dem med en viss mystisk bävan, som om det bodde hemliga krafter i dem.
- Nej, men jag känner hur jag vill qväfvas, då jag tänker på detta arma folk som suckar efter förlossning.
- Men att det var en maning till honom att tänka på de arma djuren, som var under vilddjursvälde, det förstod han.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
