Så kan Allmogen användas i en mening
- sorlade allmogen på ön.
- Ett sorl av vidskeplig fasa drog över allmogen, men de knappordiga skärkarlarna följde Resslöf till den översta klippan vid inloppet.
- ropade allmogen efter honom.
- Den, som bestjäl kungen eller allmogen, hänger han.
- Men när han skulle dricka allmogen till, kvalde honom det söta mjödet, så att han knappt kunde taga mer än två klunkar.
- - Nej, du är i Uppsala, Inge, och där sjungas inga mässor, men allmogen står färdig och väntar på dig.
- Men Valdemar vinkade skrattande åt både allmogen och Folkungarna utan den ringaste blygsel eller grämelse.
- De upproriske gingo i början hovsamt till väga ; men där allmogen icke visade lust att förena sig med dem, där härjade och brände de.
- Jag hör, att allmogen ännu är orolig.
- Allmogen är uppretad.
- Allmogen rusade upp på högen och lyfte honom på sköldarna och ropade med tungsinta röster :
- Dessa dagar brukade han spatsera omkring bland allmogen, iförd sin sprättiga dräkt och mäkta stor i sitt tycke.
- Pro tertio har han uppviglat allmogen, vilket alltsammans straffas med döden.
- Ni har allmogen i er hand !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
