Så kan Albert användas i en mening
- Det är emedan hon älskar Albert, som hon följer honom dit ned ; och ganska säkert kännes då detta helvete icke som ett sådant för henne.
- Albert runkade på huvudet.
- Albert N Békássy barnläkare, Barn- och Ungdomssjukhuset ( BUS ) ,
- Anfäkta, Albert !
- Jag följer med sakerna, inföll Sara ; skynda förut, Albert !
- Albert Hjort
- Till själen, Albert, behöva du och jag aldrig bli fula : och det tycker jag gör tillfyllest.
- Men ett sängliggande, sjukt fruntimmer, till exempel med lungsot, det är allrabäst för sig själv, Albert.
- Men jag är så, det vittnesbörd må jag giva mig själv, att jag vill förtreta och fördärva ingen ; - minst dig, Albert.
- Albert såg på hennes lista, och fann en ganska läslig fruntimmersstil.
- Albert stod således åter ensam vid sin kappsäck - d.v.s. hennes - och betraktade den sjunkande västersolen.
- Och så vacker, som jag då har dig i min själ, skulle du hava svårt att vara, Albert, om du stannade hemma.
- Nej, Albert.
- " Räds icke, Albert ; dina viskningar, dina allratystaste viskningar till dig själv, hör jag ; ty jag är så, att jag hör. "
- Och icke heller att jag var på sjön, Albert.
- Stockholm : Albert Bonniers Förlag ;
- Albert bestämde sina rätter, vilka överensstämde med Saras, utom däri, att hon tog sallad till köttet, han däremot sin lieblingsrätt gurkor.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.