Så kan Adlig godsägare användas i en mening
- Jag tittade på det ett tag och tänkte på hur konstigt det var att hon vuxit upp här, hon som verkade så adlig.
- Det är han för fin till som är löjtnant och adlig.
- Och vem vet - den kan kanske bliva en furstlig krona, eller grevlig eller friherrlig eller åtminstone adlig.
- Åke löjtnant godsägare
- Adlig och grevlig och språkkunnig och elegant med sidenstrumpor och parfymer och allt det där.
- Jag är en man av ära : jag vågar påstå, av hög, av adlig ära : och jag har sårats av en skymf, en djup skymf.
- En rik godsägare hade blivit ovän med församlingens kyrkoherde och ville förarga honom genom att återinföra asaläran.
- Denna hade varit gift med en f. d. regementsstallmästare, kammarjunkare och godsägare och hade vid ännu unga år blivit änka.
- I en soffa vid den motsatta väggen satt en godsägare och ledamot av Första kammaren och skrek mitt över salen, att han ville ha en svinkotlett.
- adlig
- Under denna tid förälskade han sig i en adlig flicka från sin hemtrakt.
- Du kunde min själ kalla dig för godsägare snart, din usla krake.
- Men grevinnan är fin, adlig och grevlig och allt det där.
- Av utredningen framgår att efternamnet Leijoncrona burits av en adlig släkt som är utdöd sedan år 1719.
- - Änskönt inte adlig hoppas jag därpå.
- - God dag, herr godsägare !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
