Så kan Adlig godsägare användas i en mening
- Du kunde min själ kalla dig för godsägare snart, din usla krake.
- Åke löjtnant godsägare
- Denna hade varit gift med en f. d. regementsstallmästare, kammarjunkare och godsägare och hade vid ännu unga år blivit änka.
- Och vem vet - den kan kanske bliva en furstlig krona, eller grevlig eller friherrlig eller åtminstone adlig.
- Och hennes far hade varit en rik godsägare, hennes farfar amiral, och hon hade otaliga relationer med de förnämsta familjerna i landet.
- Han är från södra Sverge och av mycket god familj, ja, han är visst adlig.
- - Änskönt inte adlig hoppas jag därpå.
- Jag tittade på det ett tag och tänkte på hur konstigt det var att hon vuxit upp här, hon som verkade så adlig.
- En godsägare i Sörmland ville ersätta den gamla jordkällaren med 200 kvadratmeter poolhus intill sjön.
- Av utredningen framgår att efternamnet Leijoncrona burits av en adlig släkt som är utdöd sedan år 1719.
- - Men du kunde ju gifta dig med en lantbrukare eller godsägare, och då skulle du få se på golv, föreslog Kalle.
- Jag är en man av ära : jag vågar påstå, av hög, av adlig ära : och jag har sårats av en skymf, en djup skymf.
- - God dag, herr godsägare !
- Halvt en lustig rovriddare och halvt en lärd men hushållsaktig godsägare övervakade han slutligen packandet av sina många koffertar och lårar.
- Det är han för fin till som är löjtnant och adlig.
- - Visst är jag adlig.
- En rik godsägare hade blivit ovän med församlingens kyrkoherde och ville förarga honom genom att återinföra asaläran.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
