Så kan Adlig godsägare användas i en mening
- Men grevinnan är fin, adlig och grevlig och allt det där.
- En godsägare i Sörmland ville ersätta den gamla jordkällaren med 200 kvadratmeter poolhus intill sjön.
- Jag är adlig : och jag giver mig själv det vittnesbörd, att jag förtjänade vara konung.
- Han är från södra Sverge och av mycket god familj, ja, han är visst adlig.
- Jag tittade på det ett tag och tänkte på hur konstigt det var att hon vuxit upp här, hon som verkade så adlig.
- En rik godsägare hade blivit ovän med församlingens kyrkoherde och ville förarga honom genom att återinföra asaläran.
- Under denna tid förälskade han sig i en adlig flicka från sin hemtrakt.
- - God dag, herr godsägare !
- adlig
- - Men du kunde ju gifta dig med en lantbrukare eller godsägare, och då skulle du få se på golv, föreslog Kalle.
- Jag är en man av ära : jag vågar påstå, av hög, av adlig ära : och jag har sårats av en skymf, en djup skymf.
- Åke löjtnant godsägare
- Halvt en lustig rovriddare och halvt en lärd men hushållsaktig godsägare övervakade han slutligen packandet av sina många koffertar och lårar.
- Det är han för fin till som är löjtnant och adlig.
- I en soffa vid den motsatta väggen satt en godsägare och ledamot av Första kammaren och skrek mitt över salen, att han ville ha en svinkotlett.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
