Så kan Adlig godsägare användas i en mening
- Du kunde min själ kalla dig för godsägare snart, din usla krake.
- Han är från södra Sverge och av mycket god familj, ja, han är visst adlig.
- - Men du kunde ju gifta dig med en lantbrukare eller godsägare, och då skulle du få se på golv, föreslog Kalle.
- En godsägare i Sörmland ville ersätta den gamla jordkällaren med 200 kvadratmeter poolhus intill sjön.
- Men grevinnan är fin, adlig och grevlig och allt det där.
- Det är han för fin till som är löjtnant och adlig.
- Denna hade varit gift med en f. d. regementsstallmästare, kammarjunkare och godsägare och hade vid ännu unga år blivit änka.
- Och hennes far hade varit en rik godsägare, hennes farfar amiral, och hon hade otaliga relationer med de förnämsta familjerna i landet.
- Jag är adlig : och jag giver mig själv det vittnesbörd, att jag förtjänade vara konung.
- adlig
- Adlig och grevlig och språkkunnig och elegant med sidenstrumpor och parfymer och allt det där.
- adlig
- Halvt en lustig rovriddare och halvt en lärd men hushållsaktig godsägare övervakade han slutligen packandet av sina många koffertar och lårar.
- Av utredningen framgår att efternamnet Leijoncrona burits av en adlig släkt som är utdöd sedan år 1719.
- - Änskönt inte adlig hoppas jag därpå.
- Under denna tid förälskade han sig i en adlig flicka från sin hemtrakt.
- I en soffa vid den motsatta väggen satt en godsägare och ledamot av Första kammaren och skrek mitt över salen, att han ville ha en svinkotlett.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
