Så kan Djävulen användas i en mening
- Men för djävulen - jag hade ju sett böckerna, jag hade sett orderboken, jag hade sett skriftliga, autentiska order från Amerika, Europa, Japan.
- Jag- jag är- djävulen själv - "
- .-Det hade djävulen förmått dem till, sa då Hellgum.
- Den ena var den stora djävulen Abelcrona, som först förledde min far, att icke vilja tänka på min mor mera.
- Djävulen tog en bil och försvann i vimlet.
- - Vem djävulen ligger inte för döden ?
- - Det är inte därför, svarade djävulen med ett litet ilsket morrande.
- Kyparen hälsade på djävulen vördnadsfullt intimt som på en gammal stamkund och serverade oss med konstförfaren hand var sin absint.
- Är det inte bittert, att djävulen har fått makt med henne och att all hennes strävan går ut på att sända kavaljerernas själar till helvetet ?
- De sa att kvinnorna åkte till Blåkulla och träffade djävulen.
- Kyrkans ledare Terry Jones säger att islam är en religion som kommer från djävulen.
- På Gud trodde de, men än mer på djävulen, mest dock på trollen i bergen och tomten på logen.
- Men den harpan var mer än manshög, och i den dvaldes, trodde man, djävulen själv.
- Ja, ni vackra herrar, det säger jag er, att djävulen känner jag : nog vet jag vem som är satan.
- - Djävulen martere mig, tror jag inte du har fått horn, Kajsa !
- Å, jag ger dem ju djävulen alla !
- Lucifer är också ett namn på figuren djävulen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
